Till minne av Riva
I måndags morse (den 29 augusti 2005) ca 04.45 ringde telefon..tiden stannade..vi hade lämnat in Riva på djursjukhuset på kvällen..de skulle ringa om det blev sämre..detta telefon samtalet ville vi inte ha!! Radera, spola tillbaka vi vill ha ett "amerikanskt slut", ett lyckligt slut, ett slut som Riva är värd.. Detta energiknippe och underbara varelse var värd en längre tid här! Saknaden är enorm..det är ofattbart. Kvällen innan hon blev dålig var hon som vanligt, full av energi och glädje. Det känns skönt att hon fick avsluta med detta. Nu får vi glädjas av den roliga och härliga tid vi haft..fina minnen, härliga minnen.
Zessas tillbakablickar och minnen
Vi hämtade dig en kall snöig kväll..först trodde jag du var en snömaskin..det bara yrde snö när vi gick på vår första promenad..nu har vi redan, alldeles för tidigt gått vår sista.. Du kom till oss och charmade oss alla så mycket att vi inte vet var vi skall ta vägen utan dig..
Du var min "syster", min huvudkudde, min bia-bäddsvärmare, min kamptrasa, min ben tjuv, min lekkamrat, du var och är min bästis!! Kom du ihåg när jag jagade dig för att du hade snott husses pepperoni som trillat ur hans kebab-baguette, vilket race, jag ber om ursäkt för att jag gick på lite hårt men vad gör man inte för en pepperoni!! För ett par kvällar sedan låg vi och gnagde ben i hop i bia-bädden..när du kom hit visste du inte riktig vad gnaga ben var men när du smakat på mina uppmjukade så gnagde du som aldrig för, kan tänka att du ligger och gnager på ett perfekt uppmjukat ben just nu?!
Vi skulle ju tävla mot varandra nu för första gången på hemmaklubben..du var faktiskt en talang i spåret, din näsa hittade det mesta. Kommer ihåg när husse testade dig på gmbk:s spår nr.1..du hade inte spårat mycket och spårkonditionen var väl så där..men du tog dig runt spåret med alla apporter..trots att du nästan snubblade över den sista då du var ordentligt trött..men som sagt..med din näsa och energi så RIVER man loss även med spikdäck!!
Kan säga att det inte är många som tror att du var världens mysigaste hund..Du älskade att knö dig in och mysa, du fick plats var som helst.. Du måste haft rätt mycket katt i dig! Inte ens jag klarar att hoppa upp på så höga stubbar och andra saker och sitta och balansera..stor svans hade du också..
Första gången vi var ihop inne och du gled rakt in i MIN bur..då höll jag på att svimma kan jag säga, jag kollade på husse..men det var inte till stor mening..han höll på att sätta tandborsts-skummet i halsen, det gjorde matte med..men du knödde dig in och la dig för att mysa som världens naturligaste grejj..jag saknar dig så jäkla mycket! Se till att ha stabilt med ben och bollar laddade..